G F Schiller

Ty, för att nu äntligen säga ut det på en gång, människan leker blott, när hon i ordets fulla bemärkelse är människa, och hon är blott då helt människa, när hon leker. Denna sats, som kanske i detta ögonblick tycke vara en paradox, skall få en stor och djup betydelse, då vi blott kommit därhän att tillämpa den på pliktens och ödets dubbla allvar. Den skall, det lovar jag Eder, bära upp den estetiska konstens och den ännu svårare levnadskonstens hela byggnad.

Ur breven om mänklighetens estetiska fostran av

G F Schiller